Nu är det sådär synd om mig igen.. Anders sover och Molly sover och här sitter jag alldeles ensam... I såna här lägen önskar jag att jag hade nån kompis som bodde lite närmare som kanske kunde komma över en liten stund o snacka.. Är inte samma sak o prata i telefon... Det är inte det lättaste när man har en liten...
Men, men.. kanske inte skulle träffas mer om man bodde närmare varandra ändå...