Fasen, det är inte lätt det här med barn... Systers barn är övertrötta, eller speciellt lilltjejen... Hon gråter och har bestämt sig för att kolla på film... men nu är det så att de har fått chansen att somna till film, men sköter det inte.. så nu blir det ingen mer film... usch... man får ju samtidigt dåligt samvete när dom är ledsna... men dom måste ju lära sig att det finns konsekvenser för vad man gör....
Men frågan är var drar man gränser egentligen... Det är ju sånt man börjar tänka på nu när man har egna barn.. Jag menar när det bara var syster som hade barn så var man ju lite mer tolerant... (stavning?) men nu som sagt börjar man tänka lite mer vad man sänder ut för signaler när barnen får göra nästintill vad de vill... Det blir dom kanske lyckligare av just för stunden, men i långa loppet... Hur blir dom då...
jag menar, på dagis, i skolan och senare i livet så får man inte alltid som man vill... Det finns konsekvenser för det man gör... När ska man börja dra tydligare gränser.. När ska man visa att det inte är okej att man beter sig på vissa sätt...
Tänk att en övertrött barn kan få en o tänka så pass mycket... =)

Hmm... det är inte det lättaste att uppfostra barn, när man tänker på hur mycket det är man ska lära dom... eller jag omformulerar mig där.. Hur mycket det är som dom ska lära sig, är nog rättare sagt.. Eftersom barn till största delen lär av det du gör så är det ju verkligen så att det är dom som ska lära sig... Ja, ni kanske fattar hur jag menar... Eller? Flummar jag för mycket nu kanske?
Kanske är för trött för att skriva såna här inlägg....
Hmm... inte det lättaste heller när man hör lilltjejjen vara ledsen... O hon är inte dum... säger att det enda som kan få henne o somna o vara tyst är att vi sätter på filmen... tänk om man skulle göra det i en sån situation.. vad dumt det skulle bli för henne..
Lilla gumman... Det är inte lätt att växa upp....
nu ska jag kolla på nån här som syster vill visa... =)