Känner mig sviken av en jäkla massa människor idag!
Eller sviken o sviken.. vet inte om det är rätt ord, men jag kommer inte på något bättre för tillfället..
O dessa personer vet egentligen hur jag känner men bryr sig inte riktigt..
Stackars Anders trodde att jag var ledsen för att han skulle ut o ta några öl, så han tänkte stanna hemma först.. Men det var ju inte det som gjorde mig ledsen, det unnar jag verkligen honom! Så jag övertalade i alla fall honom att gå..

Tillbaka till dessa människor..  Vet inte om det är mycket mina hormoner som spelar mig ett spratt nu igen, men jag känner verkligen som om de inte bryr sig längre.. Är för upptagna med allt i deras liv att de "glömmer" att jag finns också..
Men just nu så är jag både ledsen o arg.. Känner mig som sagt oerhört sviken o bortglömd samtidigt som jag känner att jag ska fan ge tillbaka med samma mynt..

Nu är det bra med lilla snälla Petra som alltid vill vara alla till lags.
Orkar inte med det längre!
Från o med nu så är det jag själv som kommer i första hand. Alla andra får sköta sig själva!
Vet att det låter hårt, men det är så jag känner!
Men i o f så vet jag samtidigt att bara dessa personer hör av sig så vacklar jag o går tillbaka till samma gamla spår..
Fan, att det alltid ska vara så!
Varför ska det vara så lätt att köra över mig för??
Nej, nu ska jag inte sitta här o grubbla över det mer.. inget blir bättre av det just nu, blir bara mer ledsen o arg..